
Att bli utförsäkrad vid den bortre tidsgränsen var
humant om jag jämför med att det är att bli nekad
sjukpenning nu. Därmed inte sagt att jag anser att
deb yttre tidsgränsen ska tillbaka. Vill bara påpeka
att det absolut inte är bättre nu.
Då var det en del av ett uttalat system. En regel
om ett max avtal dagar. Nu görs det till att handla
om individens rätt till sjukpenning. Då kunde jag för-
bereda mig på vad som skulle komma och lämnades i
god tid över till arbetsförmedlingen. Nu var jag totalt
oförberedd.
Då var det ingen som hävdade att min arbets-
förmåga förändrades i och med att dagarna tog slut.
Inte ens FK. Nu gick jag från 100% arbetsoförmåga
till 100% arbetsförmåga över en natt och fråntogs min
försörjning lika snabbt.
Då gjordes ingenting mer än inskrivningsamtal och
utskrivningssamtal i ALU på tre månader, för jag var
för dålig. Nu (när jag tom är sämre) tvingas jag vara
inskriven på AF som aktivt arbetssökande för att få
SGI och chans till a-kassa. Då var jag inskriven på ar-
betsförmedlingen i ALU som icke arbetsför men kunde
ändå få ersättning under tiden. Utförsäkringen då
var bara något konstigt spel för gallerierna och drab-
bade inte mig som hade rätt till a-kassa särskilt hårt
ekonomiskt.
Däremot krävdes det en enorm mängd krävande och
totalt onödig administration. Jag tvingades också till
nya kontakter inom AF helt i onödan.
Efter tre månader sjukskrevs jag på nytt. Fick göra
om ansökningsprocessen och fick en ny handläggare
som var totalt oinsatt i mitt ärende. Sammantaget
gav utförsäkringen en ökad belastning och stress som
gjorde att jag försämrades. Helt i onödan. På grund
av byråkratiskt tjafs.
Att bli nekad sjukpenning är däremot inget spel
för gallerierna. Det är blodigt allvar och INGEN plan
finns för att fånga upp mig. I systemet är jag frisk
och fullt arbetsför vilket gör att min kapacitet och an-
dras förväntningar krockar REJÄLT. Den administra-
tiva bördan är nu mångdubbel jämfört vid utförsäkrin-
gen. För nu finns noll samsyn mellan systemen.
Tidigare var FK, AF och arbetsgivare helt överens
om min funktionsförmåga nu är de totalt oeniga. Tidi-
gare fanns en plan. Nu hänger jag i luften och är helt
ovetande om hur lång tid processerna kommer att ta.
Hur ologiskt det än kändes att sjukpenningdagar
kunde ta slut - så var det lättare att ta än att helt
plötsligt förklaras fullt arbetsför.
Att höra Begler och Strandhäll tala om att rätt per-
soner får ersättning & att sjuktalen sänkts för att er
blivit friska är att sånt hån. Jag är mycket sämre idag
än när jag tidigare blev utförsäkrad. Ändå räknas jag
som fullt arbetsför idag. Det är sjukt.
24 augusti 2017
https://twitter.com/livetsbilder/status/900972105889697792
Att antalet sjukskrivna fortsätter minska behöver
inte betyda att färre människor är sjuka. Sjukpenning-
talet är lika med antalet som fått sin sjukpenning god-
känd av försäkringskassan, inte hur många som läkare
sjukskrivit. Vi är många som är sjuka och icke ar-
betsföra som fått avslag på sjukpenning. Vi har hjälpt
till att sänka sjukpenningtalen. Själv är jag sänglig-
gande ca 22h/dygn, många av timmarna ensam i mörkt
rum. Tidigare varit sjukskriven i 6 år utan avslag på
sjukpenning. I våras godkände FK plötsligt inte min
sjukskrivning längre.
25 augusti 2017
https://twitter.com/Jobbigast/status/900993752814190593
För 11 år sedan fick mamma diagnosen
#Parkinssons . Förväntat långsamt förlopp och be-
handlingsplan upprättades.…Mamma blev deltidssjuk-
skriven. Heltids. Långtids. Kunde ändå leva okej.
Hon orkade ta hand om sig själv så länge hon fick lite
hjälp hemma och jag fixade med jobbiga telefonsamtal
och hanterade brev mm. Mina föräldrar yttar från
huset 2011 till lgh. De förstår att det inte är hållbart
och mamma behöver mer stöd framöver. Frid och fröjd
trots svår sjukdom, mediciner som ger biverkningar,
svåra mardrömmar och konstant smärta. Men ändå
nån livskvalitet.
Sen kom det. Utförsäkrad. Mamma tvingas söka
jobb. Försäkringskassan ställer krav. Krav som ingen
kunde uppfylla då. Hot om att bli utan ersättning om
hon inte aktivt sökte nytt jobb. Arbetsförmedlingen
krävde ett inskrivningsmöte med mamma. Mamma
kunde vid det här laget inte längre köra bil, hade inte
rätt till färdtjänst, pappas bil var trasig och hon hade
ramlat illa.
9
Skriv ut en kopia av detta dokument: goo.gl/vbce1U - QR-Kod på sista sidan